Stärkt återvändandeverksamhet

Regeringen föreslår att Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Pensionsmyndigheten och Skatteverket får en ny skyldighet att lämna uppgifter till Polismyndigheten när det finns anledning att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige. Förslaget om att uppgiftsskyldigheten ska gälla när det finns anledning att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige innebär dock ett lågt ställt beviskrav. Som regeringen har utformat förslaget riskerar det att öppna för en godtycklig bedömning av vilka personer uppgifter ska lämnas om. Vi föreslår därför att uttrycket ”anledning att anta” i regeringens lagförslag byts ut mot ”starka skäl att anta”.

Ett annat allvarligt problem med regeringens förslag är att s.k. sidoinformation ska omfattas av uppgiftsskyldigheten. Sidoinformation kan t.ex. handla om iakttagelser som görs av utlänningen i samband med en inspektion eller förrättning inom ramen för ett särskilt ärende som inte är av direkt relevans för ändamålet med inspektionen eller förrättningen. Vi motsätter oss detta och anser således att regeringens förslag bör ändras så att sidoinformation inte omfattas av uppgiftsskyldigheten.

Ordagrant ur utskottets betänkande, reservation av Ida Karkiainen (S), Sanne Lennström (S), Jessica Rodén (S), Åsa Eriksson (S), Ola Möller (S) och Niels Paarup-Petersen (C).

Den uppgiftsskyldighet som regeringen föreslår gäller sex förvaltningsmyndigheter. För många människor är det dock inte självklart vilka myndigheter som omfattas eller vilka uppgifter som kan lämnas vidare.

Rädslan för kontakt med myndigheter riskerar att öka, även i situationer där människor behöver hjälp eller skydd. Den som är utsatt för grova brott som människohandel, tvångsäktenskap, hedersrelaterat våld och förtryck eller våld i nära relation eller som är ett våldsutsatt barn kan bli ännu mindre benägen att söka hjälp. Det gör människor mer utsatta och försvagar samhällets möjligheter att upptäcka och motverka utnyttjande. Redan i dag finns stora problem med att personer som behöver vård inte vågar vända sig till vården. Lagförslaget riskerar att förstärka den rädslan.

Beviskravet i regeringens förslag – ”när det finns anledning att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige” – riskerar att leda till godtyckliga och diskriminerande bedömningar. Förslaget kan väntas leda till att det s.k. skuggsamhället växer och att utsattheten hos några av de mest utsatta i vårt samhälle ökar. Förutom att lagändringarna kommer att drabba människor som lever i Sverige utan tillstånd mycket hårt kommer de också att leda till en ökad oro bland anställda inom de myndigheter som berörs. Det riskerar att skapa misstro mellan människor. Regeringens förslag i denna del bör därför avslås. Vid bifall till denna reservation bör regeringen återkomma till riksdagen med lagförslag som omhändertar behovet av eventuella följdändringar.

Ordagrant ur utskottets betänkande, reservation av Tony Haddou (V) och Annika Hirvonen (MP).

Regeringens förslag löser inte problemen med skuggsamhället. Rädslan för kontakt med myndigheter riskerar att öka, även i situationer där människor behöver hjälp, skydd eller grundläggande stöd. Det gör människor mer utsatta och försvagar samhällets möjlighet att upptäcka och motverka utnyttjande.

Förslaget om skärpta inre utlänningskontroller medför en risk för att det utförs fler godtyckliga kontroller av personer med utländsk bakgrund, vilket även riskerar att drabba personer som har rätt att vistas i Sverige. Det finns inte tillräckligt stöd för att förslagen är effektiva och därmed proportionerliga i förhållande till målet att effektivisera arbetet med återvändande. Den sänkta tröskeln för inre utlänningskontroller och den uppgiftsskyldighet som regeringen föreslår öppnar för uppenbara risker för rasprofilering och etnisk profilering.

Förslaget om förstärkta befogenheter för att klarlägga en utlännings identitet innebär ett betydande ingrepp i bl.a. individens rätt till privat- och familjeliv samt rätten till respekt för sin egendom. Mobiltelefoner, datorer och liknande innehåller ofta känslig information inte bara om den enskilde utan även om familj, vänner och andra kontakter. För många är mobiltelefonen dessutom det främsta sättet att kommunicera, ta del av samhällsinformation samt sköta kontakter med arbete, skola, vård och omsorg. Att sådan utrustning ska kunna hållas kvar under så lång tid som tre månader är orimligt och oproportionerligt i förhållande till syftet att klargöra en persons identitet.

Mot denna bakgrund bör riksdagen, utöver det förslag som behandlas under förslagspunkt 2, även avslå propositionen med undantag för de förslag som gäller verkställighetshinder och rätt till biträde. Vid bifall till denna reservation bör regeringen återkomma till riksdagen med lagförslag som omhändertar behovet av eventuella följdändringar.

Ordagrant ur utskottets betänkande, reservation av Tony Haddou (V) och Annika Hirvonen (MP).

Om enskilda tjänstemän blir skyldiga att lämna information riskerar det att skapa en ohållbar arbetsmiljö, försvåra rekrytering till viktiga samhällsfunktioner och skada det grundläggande förtroendet mellan medborgare och offentliganställda. Om regeringens lagförslag om nya uppgiftsskyldigheter antas måste ansvaret därför ligga högre upp än på enskilda tjänstemän. Regeringen menar att frågorna får regleras i respektive myndighets arbetsordning samt att den nya uppgiftsskyldigheten inte ger anledning till någon annan ordning i fråga om enskilda tjänstemäns ansvar än den som gäller i dag. En arbetsordning kan dock ändras och ger inte det skydd som krävs. Regeringen bör därför återkomma med ett lagförslag som innebär att en arbetsordning inte får innebära att enskilda tjänstemän ska bära ansvaret för informationsdelningen.

Regeringen bör vidare återkomma med ett förslag som begränsar och tydliggör vilken sidoinformation som får delas. Tolkningsutrymmet måste minimeras för att värna den personliga integriteten och förhindra att känslig information sprids i onödan. Särskilda hänsyn måste tas för att skydda barns integritet och säkerställa att barnets bästa alltid sätts i första rummet. För att säkerställa att lagförslaget inte innebär att sidoinformation omfattas av uppgiftsskyldigheten föreslår vi att den aktuella bestämmelsen utformas enligt följande: ”När det finns starka skäl att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige ska Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Pensionsmyndigheten och Skatteverket när de innehar uppgifter om personer som enligt 2 kap. utlänningslagen saknar rätt att lagligen vistas i Sverige på eget initiativ lämna följande uppgifter till Polismyndigheten […]”.

Ordagrant ur utskottets betänkande, reservation av Tony Haddou (V), Ida Karkiainen (S), Sanne Lennström (S), Jessica Rodén (S), Åsa Eriksson (S), Ola Möller (S), Niels Paarup-Petersen (C) och Annika Hirvonen (MP).

Den föreslagna tid som en mobiltelefon som längst ska kunna vara omhändertagen – tre månader – verkar främst vara motiverad av de långa väntetiderna hos Polismyndigheten. Lagrådet menar att förslaget i alltför hög utsträckning öppnar för omhändertaganden som inte kommer att uppfylla kravet på proportionalitet. En omhändertagandetid om förslagsvis högst en månad framstår som rimligare, dock med undantag för Säkerhetspolisen som bör få omhänderta telefoner i tre månader i enlighet med regeringens förslag. Regeringen bör återkomma med förslag om att begränsa omhändertagandetiden och om att en mindre ingripande åtgärd alltid ska användas om den är tillräcklig.

Ordagrant ur utskottets betänkande, reservation av Tony Haddou (V), Ida Karkiainen (S), Sanne Lennström (S), Jessica Rodén (S), Åsa Eriksson (S), Ola Möller (S), Niels Paarup-Petersen (C) och Annika Hirvonen (MP).

Regeringen bör återkomma med förslag om att offentligt biträde bör förordnas redan under Polismyndighetens handläggning av frågan om avvisning och även om utlänningen inte har begärt det.

Ordagrant ur utskottets betänkande, reservation av Tony Haddou (V) och Annika Hirvonen (MP).

Regeringen bör göra en uppföljning av konsekvenserna av de nya reglerna om verkställighetshinder vid misstanke om brott. Det är främst konsekvenserna för den berörda gruppens rätt till ekonomiskt bistånd och hälso- och sjukvård som bör följas upp.

Ordagrant ur utskottets betänkande, reservation av Tony Haddou (V) och Annika Hirvonen (MP).