Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt

Regeringens proposition innebär långtgående försämringar av asylrätten i Sverige, rättssäkerheten i asylprövningen, barns rättigheter och möjligheten för människor med skyddsbehov att bygga en trygg framtid i Sverige. Framför allt bygger den på en uttalad ambition om att svensk rätt ska anpassas efter EU:s miniminivå, i stället för att förutsättningslöst ta fram en hållbar, human och rättssäker lagstiftning.

I praktiken använder regeringen EU:s migrations- och asylpakt som hävstång för att genomföra en långt mer restriktiv migrationspolitik än vad EU-rätten kräver. Att regeringen försatt riksdagen i ett läge där valet sägs stå mellan att rösta igenom en undermålig och hårt kritiserad lagstiftning eller riskera ett försenat genomförande, kan inte frånta riksdagen ansvaret för att värna grundläggande rättigheter. Om valet står mellan att anta lagstiftning som riskerar att bryta mot asylrätten och att Sverige blir försenat med delar av genomförandet måste asylrätten väga tyngst.

Lagrådets yttrande över förslaget är omfattande och skarpt kritiskt. Lagrådet konstaterar att materian är svåröverblickbar och att konsekvenserna av och nödvändigheten i förslagen är otillräckligt genomlysta. Lagrådet menar att beredningen har allvarliga brister och framhåller att detta viktiga rättsområde förtjänar en grundligare och mer demokratiskt förankrad översyn. Förslagen brister också i den demokratiska förankring som remissförfarandet är avsett att säkerställa.

Det saknas vidare en självständig och kunskapsbaserad utredning. De synpunkter som remissinstanserna trots det styrda beredningsunderlaget har framfört bemöts endast i begränsad utsträckning och avfärdas oftast enbart med hänvisning till EU-rättens miniminivå. Regeringen tycks genomgående sakna ett tydligt flyktingperspektiv och beaktar inte i tillräcklig utsträckning den enskilda människans situation. Regeringen analyserar inte alls om en mer human flyktingpolitik skulle kunna bidra till förbättrad integration och minskat utanförskap. Inte heller behandlar man risken att ett strikt minimisystem kan komma att utestänga personer som i själva verket har rätt till internationellt skydd och regeringen har inte ens övervägt hur många färre som skulle beviljas skydd om förslaget går igenom.

Stabilitet och förutsebarhet är grundläggande rättsstatsprinciper. Med regeringens förslag försvåras möjligheten för den enskilde att bygga ett självständigt och långsiktigt liv, vilket i sin tur försämrar förutsättningarna för integration. En rättsordning som bygger på återkommande tillståndsprövningar utan varaktig trygghet drabbar också barn särskilt hårt. Förslaget riskerar dessutom att leda till ökad administrativ belastning för berörda myndigheter samt till större inslag av godtycke i prövningarna, vilket i förlängningen innebär ökad rättsosäkerhet. Permanent uppehållstillstånd ska vara huvudregel i Sverige, eftersom det skapar de bästa förutsättningarna för en fungerande och långsiktig integration samt ett minskat utanförskap.

Regeringens förslag om utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt bör därmed avslås. Regeringen bör därefter återkomma med ett nytt, samlat och rättssäkert förslag till genomförande av migrations- och asylpakten i enlighet med vad som sägs ovan.

Ordagrant ur utskottets betänkande, reservation av Tony Haddou (V) och Annika Hirvonen (MP).

Med dagens system kan en person få permanent uppehållstillstånd utan en tydlig väg mot svenskt medborgarskap och en fastare anknytning till Sverige. Det riskerar att försvaga incitamenten för etablering. Dessutom är det inom EU endast ytterst få länder som beviljar permanenta uppehållstillstånd. En förändring är motiverad. Regeringens förslag är dock slarvigt utformat och riskerar att skapa ett otryggt och ineffektivt system och måste också ses i ljuset av de skärpta kraven för medborgarskap, där tiden för hemvist som huvudregel föreslås öka från fem till åtta år. När någon inte vet om han eller hon får stanna eller inte minskar drivkrafterna att investera i en framtid här, dvs. att lära sig språket, utbilda sig eller etablera sig på arbetsmarknaden. Regeringens förslag riskerar därmed att få negativa konsekvenser för integrationen. Kraftig kritik har riktats mot förslaget, som dessutom innebär att antalet ärenden hos Migrationsverket kommer att öka.

I stället för regeringens förslag behöver det skapas en ersättning för permanent uppehållstillstånd för berörda grupper i en mer ordnad form. Etableringstillstånd behöver därför införas, för att den som lever upp till vissa språk- och samhällskrav, jobbar och gör rätt för sig snabbt ska komma in i en samlad process för svenskt medborgarskap. Det skulle ge personer som etablerar sig i Sverige en tydligare väg till svenskt medborgarskap och stärka integrationen genom att uppmuntra till att lära sig språket, jobba och våga satsa på ett liv i Sverige. Ett etableringstillstånd ska vara ett längre tidsbegränsat uppehållstillstånd för personer som uppfyller krav på språkfärdigheter, samhällskunskap, försörjning samt ett skötsamt och hederligt levnadssätt. Undantag från kraven ska kunna göras; t.ex. ska försörjningskravet inte gälla för grupper som saknar realistiska möjligheter att uppfylla det, som barn utan föräldrar i Sverige. Det bör som huvudregel vara möjligt att söka tillståndet efter tre års laglig vistelse i Sverige. Etableringstillståndet ska gälla till dess att personen i fråga kan ansöka om och beviljas medborgarskap.

Vi anser dock att permanent uppehållstillstånd behöver finnas kvar för kvotflyktingar, som är de allra mest utsatta och som Sverige aktivt har valt att ta emot via FN:s flyktingorgan UNHCR.

Regeringen bör återkomma med förslag i frågan.

Ordagrant ur utskottets betänkande, reservation av Ida Karkiainen (S), Sanne Lennström (S), Jessica Rodén (S), Ola Möller (S) och Magdalena Sundqvist (S).

Det ska vara ordning och reda i asylsystemet, men också ett fokus på jobb, språk och integration från dag ett. Sverige ska vara ett land där den som arbetar och bidrar också får stanna. För den som gör rätt för sig måste det finnas rimliga och förutsägbara vägar in i samhället. Regeringens förslag är ogenomtänkt, skapar otrygghet och motverkar integration och det är därför fel väg att gå. Ett system där människor tvingas leva med en serie korta, tidsbegränsade tillstånd, utan en tydlig möjlighet att nå en permanent status, skapar en ständig oro. Denna otrygghet minskar incitamenten att investera i sin framtid, lära sig språket, utbilda sig och bli en del av det svenska samhället. Förslaget medför samtidigt en omfattande byråkratisk börda för Migrationsverket.

Regeringens utredning var politiskt styrd från början. Fokus låg på att hitta den absoluta miniminivå som EU-rätten tillåter, i stället för att analysera vad som faktiskt skulle minska utanförskapet och förbättra integrationen. Vidare är beredningsarbetet behäftat med allvarliga brister.

Vi motsätter oss med det som anförts regeringens förslag att utmönstra permanent uppehållstillstånd, som slår särskilt hårt mot kvotflyktingar. För att värna proportionaliteten och rättssäkerheten bör regeringen utreda möjligheten att bevilja längre tidsbegränsade uppehållstillstånd än vad miniminivån i EU-rätten kräver och återkomma med ett sådant förslag.

Ordagrant ur utskottets betänkande, reservation av Madeleine Atlas (C).

Regeringen föreslår ändringar i bestämmelserna om offentligt biträde. Ändringarna, som bl.a. handlar om att rätten till offentligt biträde ska utgå från EU:s miniminivå, innebär t.ex. strikta begränsningar av ersättningsberättigad rådgivningstid hos Migrationsverket. Detta är en dramatisk försämring. Asylprocessen är komplex och för den enskilde, som ofta befinner sig i en utsatt situation, är det avgörande att få professionell hjälp för att kunna presentera sina skyddsskäl på ett korrekt och fullständigt sätt. Lagrådet kritiserar den föreslagna regleringen och anser att det finns gränser för hur långt minimilinjen får drivas i det enskilda fallet, inte minst när det gäller barn. Lagrådet pekar också på det orimliga i de strikta tidsgränserna, som strider mot god advokatsed och riskerar att lämna människor i nöd utan det stöd de har rätt till. Lagrådet ser ett behov av en ventil men avstår från att lämna konkreta förslag. Hur en sådan ventil ska vara utformad behöver sannolikt utredas. Vidare varnar flera remissinstanser för att förslaget kommer att få stora negativa konsekvenser för rättssäkerheten och leda till att tyngdpunkten i processen förskjuts till domstolarna.

De nuvarande reglerna bör få bestå med den ändringen att även ärenden enligt asylprocedurförordningen och asyl- och migrationshanteringsförordningen ska omfattas av 18 kap. 1 § utlänningslagen. Regeringen bör utreda och återkomma med ett sådant förslag

Ordagrant ur utskottets betänkande, reservation av Tony Haddou (V), Ida Karkiainen (S), Sanne Lennström (S), Jessica Rodén (S), Ola Möller (S), Madeleine Atlas (C), Annika Hirvonen (MP) och Magdalena Sundqvist (S).

Regeringen föreslår att kravet på permanent uppehållstillstånd för att få medborgarskap ska ersättas med ett krav på välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd. Det är oklart hur detta ska tolkas, vilket kommer att leda till rättsosäkerhet. Regeringen bör därför återkomma med ett förtydligande av hur detta nya krav ska tolkas.

Ordagrant ur utskottets betänkande, reservation av Ida Karkiainen (S), Sanne Lennström (S), Jessica Rodén (S), Ola Möller (S), Madeleine Atlas (C) och Magdalena Sundqvist (S).

Syftet med EU:s migrations- och asylpakt var att skapa ett mer förutsägbart, enhetligt och solidariskt system för hela unionen. När regeringen nu på flera punkter väljer att inte bara anpassa svensk lag till EU-rättens miniminivå, utan även att införa nationella särlösningar som är stramare än nödvändigt, riskerar man att urholka den gemensamma grunden. Detta kan på sikt leda till just den typ av ojämn ansvarsfördelning och ”asylum shopping” som pakten var avsedd att motverka. Det är problematiskt om Sverige agerar på ett sätt som undergräver det långsiktiga målet om en gemensam och hållbar europeisk migrationspolitik.

Regeringen bör verka för att värna EU:s migrations- och asylpakts grundsyfte om ett enhetligt ramverk.

Ordagrant ur utskottets betänkande, reservation av Madeleine Atlas (C).

De stora förändringar som regeringen vill genomföra rymmer inte bara den nu aktuella propositionen utan även andra förslag som sammantaget är omfattande och djupgående. Materian är svåröverblickbar, och en förenklad syn på flyktinginvandring har lett till förslag som är otillräckligt genomlysta och brister i den demokratiska förankring som remissförfarandet är avsett att säkerställa. Till följd av migrations- och asylpakten är det dock inte ett alternativ att låta det rådande rättsläget bestå i avvaktan på ett omtag. Migrationsområdet förtjänar en grundligare och demokratiskt förankrad översyn inom en inte alltför avlägsen framtid. De lagändringar som regeringen nu avser att driva igenom måste därför följas upp för att förhindra att enskilda människor drabbas.

Bilaga 1

Ordagrant ur utskottets betänkande, reservation av Ida Karkiainen (S), Sanne Lennström (S), Jessica Rodén (S), Ola Möller (S) och Magdalena Sundqvist (S).