Utökade befogenheter för Skatteverket inom folkbokföringsverksamheten

Jag står till största delen bakom regeringens förslag i propositionen och instämmer i regeringens bedömning att det, för att olika samhällsfunktioner ska få ett korrekt underlag för beslut och åtgärder, är angeläget att uppgifterna stämmer överens med verkliga förhållanden eftersom uppgifterna i folkbokföringen läggs till grund för en rad rättigheter och skyldigheter för den enskilde, i förhållande till både samhället och till andra enskilda. Felaktiga uppgifter i folkbokföringen riskerar att användas som redskap för bl.a. välfärdsbrottslighet och inom den organiserade brottsligheten. Detta leder både till att välfärden urholkas och till minskad tilltro och legitimitet för välfärdssystemen.

I Skatteverkets rapport Nationell lägesbild över befolkningen 2025 uppskattar myndigheten att det bland de folkbokförda som finns och verkar i Sverige finns ca 116 000 personer som är registrerade med fel folkbokföringsadress. Enligt de uppgifter som utredningen fått från Skatteverket, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten beror en betydande del av dessa folkbokföringsfel på medvetet felaktiga uppgifter, t.ex. genom försäljning av möjligheten att felaktigt få anmäla en annan persons bostadsadress som sin egen samt andra typer av medverkan till folkbokföringsbrott.

Det är uppenbart att förslagen kommer att få konsekvenser i synnerhet för den personliga integriteten för de personer som söker uppehållstillstånd eller asyl i Sverige bl.a. genom förslaget om att Skatteverket och Migrationsverket ska få göra jämförelser av ansiktsbilder och fingeravtryck som finns i deras respektive register. Skatteverket ska kunna jämföra fingeravtryck eller fotografier i folkbokföringsverksamheten och Migrationsverket ska kunna jämföra fingeravtryck eller fotografier vid ärenden om uppehållstillstånd eller prövning av ansökningar om internationellt skydd. Syftet är att motverka att personer kan få falska, felaktiga eller multipla identiteter registrerade hos myndigheterna. Enligt regeringen är det dock inte möjligt att slå fast exakt hur vanligt det är att personer som söker sig till Sverige använder sig av en falsk identitet. Det förekommer dock, enligt regeringen, att utlänningar som söker sig till Schengen använder sig av falska eller manipulerade identitetshandlingar eller använder sig av identitetshandlingar som visserligen är äkta men som tillhör någon annan som ser ut som de. Regeringen skriver även i sin proposition att det förekommer att utlänningar som söker eller beviljas asyl i Sverige helt saknar identitetshandlingar eller åtminstone inte visar upp dem för myndigheterna (prop. 2025/26:261, s. 79).

Jag är inte beredd att ställa mig bakom förslaget i denna del. Jag anser att det i första hand behöver undersökas hur stort problemet med falska identitetshandlingar och andra felaktigheter vid ansökan om uppehållstillstånd eller asyl faktiskt är innan förslag till lagändringar läggs fram. Redan i dag är det en omfattande process att gå igenom för den person som saknar identitetshandlingar vid ansökan om uppehållstillstånd eller asyl. Att en person saknar identitetshandlingar får dock inte likställas med att hen försöker lämna oriktiga uppgifter. Jag anser att det åtminstone borde krävas en indikation på att en person förekommer under en eller flera andra identiteter, eller att det finns anledning att anta att någon identitetsuppgift om personen är felaktig, för att myndigheterna ska kunna jämföra.

Regeringen har i snabb takt lagt fram flera förslag till lagändringar som syftar till att minska människors möjligheter att söka skydd och skapa sig en framtid i Sverige. Jag anser att samtliga dessa förslag behöver ses över och utvärderas i ett sammanhang men inser att en sådan översyn ligger utom ramen för det aktuella ärendet. Jag avser därför att återkomma i den frågan.

Riksdagen bör avslå förslaget om att Skatteverket och Migrationsverket ska få jämföra fingeravtryck och ansiktsbilder med motsvarande uppgifter som finns i den andra myndighetens register.

Ordagrant ur utskottets betänkande, reservation av Ilona Szatmári Waldau (V).

En korrekt folkbokföring är avgörande för att bekämpa välfärdsbrottslighet, identitetsmissbruk och organiserad brottslighet. Samtidigt får skärpta kontrollregler inte leda till att människor som redan befinner sig i stor utsatthet faller ur samhällssystemen. Folkbokföringen är inte enbart ett register. Den är i praktiken en nyckel till möjligheten att ta del av samhällsservice, få kontakt med myndigheter och utöva rättigheter som följer av att vara bosatt i Sverige. För personer i hemlöshet och personer som lever på härbärgen, i tillfälliga boendelösningar och i skyddade eller mycket instabila boendeförhållanden kan kravet på en folkbokföringsadress bli ett moment 22, där de är bosatta i Sverige, men saknar en faktisk adress som på ett enkelt sätt kan användas i folkbokföringen.

Redan i dag finns det bestämmelser som gör det möjligt att i vissa situationer folkbokföra en person utan att bosättningen knyts till en viss fastighet. Det löser dock inte hela den praktiska problematiken. Tillämpningen behöver vara likvärdig över landet, rättssäker för den enskilde och tydlig för både Skatteverket, kommunerna, socialtjänsten och andra berörda myndigheter. Det får inte vara så att den som saknar bostad också riskerar att förlora sin administrativa existens i samhällets system.

Regeringens proposition fokuserar i huvudsak på kontroll, straffansvar och biometriska uppgifter. Det är i sig viktiga frågor, men propositionen saknar ett tillräckligt socialt och rättssäkert svar på vad som ska gälla för personer som inte försöker fuska med folkbokföringen utan på grund av hemlöshet eller annan utsatthet saknar en adress att folkbokföra sig på. Den gruppen måste kunna skiljas från personer som medvetet använder felaktiga adresser för brottslighet eller vinning.

Regeringen bör därför återkomma med förslag som säkerställer en fungerande ordning för personer som är bosatta i Sverige men saknar stadigvarande bostad eller praktisk möjlighet att ange en folkbokföringsadress. En sådan ordning bör bl.a. klargöra hur folkbokföring på en kommun eller någon annan särskild lösning ska användas, hur kontaktvägar till myndigheter ska säkras och hur samverkan mellan Skatteverket, kommunerna och socialtjänsten ska utformas. Utgångspunkten ska vara att den som faktiskt är bosatt i Sverige inte ska förlora tillgången till rättigheter och samhällsservice enbart därför att han eller hon saknar en egen adress.

Ordagrant ur utskottets betänkande, reservation av Ilona Szatmári Waldau (V).

En korrekt folkbokföring är avgörande för att bekämpa välfärdsbrottslighet, identitetsmissbruk och organiserad brottslighet. Jag delar regeringens uppfattning att samhället behöver bättre verktyg mot handel med adresser, falska identiteter och medvetet oriktiga uppgifter i folkbokföringen. Det är viktigt både för tilliten till välfärdssystemen och för att myndigheter ska kunna fatta korrekta beslut.

Regeringens politik präglas dock återkommande av ett misstänkliggörande av människor som invandrat till Sverige eller som har utländsk bakgrund, och på område efter område görs större skillnad mellan människor i fråga om rättigheter, kontroll och myndighetsbehandling. En korrekt folkbokföring är viktig, men den får inte bli ett verktyg för att stegvis urholka likabehandling och integritetsskydd.

Regeringen bör återkomma med en fördjupad analys av hur de utökade kontrollbefogenheterna inom folkbokföringsverksamheten påverkar den personliga integriteten och principen om likabehandling, särskilt för personer i social utsatthet och personer med utländsk bakgrund.

Ordagrant ur utskottets betänkande, reservation av Ilona Szatmári Waldau (V).